FYRTIOANDRA KAPITLET.
En krigares middag.
Jakob af nålen var en man, som stod vid sitt ord, då whisky ej kom med i spelet, och Callum Beg, som ännu ansåg sig stå i skuld hos Waverley, sedan denne vägrat att mottaga vedergällning på bekostnad af värdens på Ljusastaken person, begagnade detta tillfälle att afbörda sig sin förbindelse genom att hålla vakt öfver Ivors stams ärftliga skräddare och, som han uttryckte sig, »höll tummen på ögat på honom», tills han gjort ifrån sig sitt arbete. Shemus' nål flög som en blixt genom tartanen för att blifva qvitt detta tvång, och under det artisten besjöng någon af Fin Macouls[1] förfärliga slagtningar, gjorde han åtminstone tre stygn för hvarje hjeltes död. Drägten blef derför snart färdig, ty tröjan passade Edward, och de öfriga klädespersedlarne fordrade föga anstalter.
Sedan vår hjelte nu anlagt gaelernas uråldriga drägt, hvilken var väl beräknad att gifva ett utseende af styrka åt en gestalt, som, ehuru reslig och välbildad, snarare var behagfull än kraftig, hoppas jag, att mina vackra läsarinnor ursäkta honom, om han mer än en gång såg sig i spegeln och ej kunde låta bli att tänka för sig sjelf, att den återgaf bilden af en ganska vacker ung karl. Detta var äfven något, som ej kunde förnekas. Hans ljusbruna hår — ty, oaktadt det allmänt herskande modet, bar han
- ↑ Fingals.
