FYRTIOTREDJE KAPITLET.
Balen.
Sedan fänrik Maccombich gått i tjensteärenden till det högländska lägret, och intendenten Macwheeble aflägsnat sig för att på något sämre värdshus smälta sin middag samt Evan Dhus vink om krigslagen, begåfvo sig Waverley, baronen och höfdingen till Holyrood-House. De båda sistnämnda voro vid det yppersta lynne, och baronen skämtade på sitt sätt med vår hjelte öfver den vackra figur, han gjorde i sin nya drägt. »Om ni har någon plan», sade han, att eröfra en skotsk sötunges hjerta, så skulle jag råda er att, då ni tilltalar henne, ihogkomma Virgilii ord:
’Nunc insanus amor duri me Martis in armis,
Tela inter media atque adversos detinet hostes’,
hvilka verser Robertson af Struan, höfding för clanen Donnochy — så framt ej Ludes anspråk böra ställas primo loco — smakfullt återgifvit sålunda:
’Grym kärlek strumpebanden lågt har satt på mina ben
Och med en philabeg[1] omgjordat mina länder se'n’,
ehuru ni verkligen bär långbyxor, hvilket plagg jag gillar bäst af de tu, såsom äldre och mera passande.»
»Hör då förr på min visa», sade Fergus:
»’Hon ville ej ha en lågländsk laird
Eller blifva en engelsk fru;
Men med Duncan Graeme hon flydde sin kos,
Och hans plaid henne höljer nu.’»
- ↑ Philabeg, bergskottarnes skört eller lifkjortel.
