FYRTIOFEMTE KAPITLET.
En tilldragelse ger anledning till gagnlösa betraktelser.
Då Waverley uppnådde den del af kolonnen, som upptogs af clanen Mac-Ivor, gjorde denna halt, uppstälde sig och mottog honom med en triumferande säckpipsfanfar och ett högljudt hurrarop, ty de fleste af manskapet kände honom personligen och voro förtjusta öfver att se honom i deras lands och stams drägt. »Ni hurra», sade en högländare af en angränsande clan till Evan Dhu, »liksom om höfdingen nyss trädt i spetsen för er.»
»Mar e Bran is e a brathair — är det inte Bran, så är det Brans broder», var Maccombiechs i ordspråksform affattade svar.
»Ack, då är det den vackre sassenach duinhé-wassel, som skall gifta sig med lady Flora?»
»Det kan både hända och inte hända och är en sak, som hvarken angår er eller mig, Gregor.»
Fergus gick fram för att omfamna sin volontär och gifva honom ett varmt och hjertligt välkommen, hvarvid han tillika fann nödigt att göra en ursäkt för det förminskade antalet af sin bataljon — som ej öfversteg tre hundra man — genom att anmärka, att han utsändt en hel mängd på ströftåg. Verkliga förhållandet var, att Donald Bean Leans affall beröfvat honom åtminstone trettio raska karlar, på hvilka han med säkerhet räknat, och flere af hans tillfälliga anhängare hade at sina särskilda höf-
