dingar blifvit återkallade till de fanor, hvilka de egentligen voro skyldiga att följa. Den medtäflande höfdingen af den stora nordliga grenen af hans egen clan hade äfven mönstrat sitt folk, ehuru han ännu ej förklarat sig hvarken för styrelsen eller prinsen, och hade genom sina intriger till någon del minskat den styrka, hvarmed Fergus ryckte i fält. Som en ersättning för dessa missräkningar medgafs det allmänt, att Vich Ian Vohrs följeslagare, hvad utseende, utrustning, vapen och färdighet att begagna dem beträffade, voro fullt jemngoda med de utvaldaste trupper, som följde Carl Edwards fana. Gamle Ballenkeiroch tjenstgjorde som Fergus' major och mottog, jemte de andra officerarne, som kände Waverley, sedan han var på Glennaquoich, hjertligt vår hjelte, såsom deltagaren i deras stundande faror och väntade lagrar.
Sedan den högländska hären lemnat byn Duddington, följde den för en stund stora landsvägen mellan Edinburgh och Haddington, tills den vid Musselburgh gick öfver Esk, hvarefter den, i stället för att framrycka på den lågländtare marken åt hafvet till, drog sig mera inåt landet ock intog spetsen af den höjd, som kallas Carberry Hill, hvilket ställe redan var bekant i skotska historien såsom den plats, der den älskvärda Maria Stuart öfverlemnade sig åt sina upproriska undersåtar. Denna riktning hade blifvit vald, emedan chevalieren fått underrättelse, att regeringens armé föregående natten varit lägrad vester om Haddington, i afsigt att närma sig hafssidan och på den lägre kustvägen tåga mot Edinburgh. Genom att hålla sig på den höjd, som på flere ställen beherskade nämnda väg, hoppades man, att högländarne skulle finna något tillfälle att med fördel anfalla fienden. Armén gjorde derför halt på spetsen af Carberry Hill, både för att låta soldaterna förfriska sig, samt emedan kullen var en centralpunkt, hvarifrån de kunde rikta sin marsch åt hvilken punkt som helst, som de, med anledning af fiendens rörelser, kunde finna fördelaktigast. Medan de förblefvo i denna ställning, kom ett ilbud med befallning till Mac-Ivor att infinna sig hos prinsen och tillade, att deras förposter haft en skärmytsling med en afdelning af det fiendtliga kavalleriet, och att baronen af Bradwardine insändt några fångar.
