FYRTIOSJETTE KAPITLET.
Aftonen före slaget.
Ehuru högländarne marscherade ganska raskt, var solen likväl i nedgående, då de anlände till spetsen af de höjder, som beherska den öppna och vidsträckta slätt, hvilken i norr utbreder sig ända till hafvet, och der, ehuru på ett betydligt afstånd ifrån hvarandra, de små byarna Seaton och Cockenzie samt den större Preston äro belägna. Den låga kustvägen till Edinburgh gick öfver denna slätt, i det den från inhägnaderna vid Seaton-House utkom på den samma och vid Preston åter beträdde den ingärdade markens område. Denna väg hade den engelske generalen valt för att nalkas hufvudstaden, både emedan den var beqvämast för hans kavalleri, och emedan han förmodligen var af den tanke, att han derigenom skulle taga de i motsatt riktning från Edinburgh kommande högländarne i fronten. Men deri misstog han sig likväl; ty chevalierens eget sunda omdöme eller deras, till hvilkas råd han lyssnade, lemnade raka vägen fri; deremot bemäktigade man sig de höjder, af hvilka den beherskades.
Då högländarne uppnått de nyssnämnda höjderna, uppstäldes de genast i slagordning längs branten af kullen. Nästan i samma ögonblick syntes engelsmännens förtrupper framrycka bland träden och inhägnaderna vid Seaton, med föresats att bemäktiga sig slätten emellan den högländta marken och hafvet. Som den rymd, hvilken åtskilde de båda arméerna, endast utgjorde en half mil, kunde Waver-
