ley tydligt se dragonsqvadronerna med sina vedetter i spetsen utrycka, den ena efter den andra, från den instängda vägen och uppställa sig på slätten, der de gjorde front mot prinsens armé. De åtföljdes af ett batteri artilleri, som äfven uppstäldes i linien och riktades mot höjderna, så snart det hunnit dragonernas flank. Derefter framtågade tre eller fyra infanteriregementen, marscherande i öppna kolonner, hvarvid deras påskrufvade bajonetter liknade på hvarandra följande häckar af stål, och deras gevär skimrade som blixten, då de på gifvet kommando på en gång ryckte upp i linien och stäldes midt emot högländarne.
Ännu ett batteri kanoner och ett kavalleriregemente slöto det långa tåget och uppstälde sig på infanteriets venstra flygel.
Medan den engelska armén verkstälde dessa rörelser, visade högländarne mycken beredvillighet och ifver att slåss. Så snart clanerna framkommo till randen af den bergås, som låg midt emot fienden, uppstäldes de i linie, så att båda härarna på samma gång kommo i slagordning. Sedan detta skett, upphäfde högländarne ett förfärligt tjut, hvilket upprepades af eko från de bakom dem liggande höjderna. De reguliera trupperna, som äfven voro i den bästa sinnesstämning, svarade med ett utmanande hurrarop och afsköto ett par af sina kanoner mot en af högländarnes förposteringar. Högländarne visade mycken ifver att genast skrida till anfall, och Evan Dhu anförde såsom öfvertalningsgrund för Fergus, »att sidier roy (regeringens soldater) skälfde som ett ägg på en käpp, samt att de sjelfva hade hela fördelen af angreppet; ty till och med en hackpölsa — Gud ske lof för maten — skulle kunna anfalla utför en backe».
Men fastän den sträcka, hvilken högländarne måste tillryggalägga, ej var särdeles stor, var marken likväl otillgänglig till sin natur, emedan den ej blott var sumpig, utan äfven afbruten af stengärdesgårdar och i hela sin längd genomskuren af ett mycket bredt och djupt dike; bvilket allt var omständigheter, som skulle gifvit fiendens musköteld en fruktansvärd fördel. Befälhafvarne använde derför sitt anseende att hejda högländarnes häftighet, och endast några få skarpskyttar nedskickades utför sluttningen
