Den här sidan har korrekturlästs

362

utan att Cosmo Comyne Bradwardine skall säga, att han blifvit förorältad derigenom. Ack! jag har ingen manlig ättling och bör ha fördragsamhet med den, jag gjort barnlös, ehuru ni vet, att mansbot erlades af mig till er egen belåtenhet. — Nå väl, som jag redan nämnt, har jag ingen manlig afkomma, och likväl är det nödvändigt, att jag upprätthåller mm familjs heder, och det är i detta afseende jag bad om er synnerliga och enskilda uppmärksamhet.»

De båda unga männen afbidade med spänd nyfikenhet, hvad som skulle följa. »Jag tviflar inte på, gossar, att ju er uppfostran varit sådan, att ni förstå er på den verkliga beskaffenheten af en förläning?»

Fergus, som fruktade för en ändlös afhandling, svarade: »fullkomligt, baron», och gaf med det samma Waverley en vink, till tecken att denne ej skulle röja någon okunnighet.

»Och utan tvifvel veta ni, att naturen af den förläning, medelst hvilken jag innehar godset Bradwardine, är lika egendomlig som hedrande, alldenstund Bradwardine är ett frälsegods pro servitio detrahendi, seu exuendi, caligas regis post batalliam.» Här vände Fergus sitt falköga mot Edward med en nästan omärklig höjning på ögonbrynen, hvilken beledsagades af en motsvarande axelryckning. »Nu hyser jag två tvifvelsmål rörande denna sak — först, huruvida denna tjenst eller feodala hyllning i något fall kan tillkomma prinsens person, då orden, per expressum, äro caligas regis, eller med andra ord, sjelfva konungens stöflar, och jag anhåller att få höra er tanke rörande denna omständighet, innan vi gå vidare.»

»Åh, han är ju prins-regent», svarade Mac-Ivor med berömvärd allvarsamhet, »och vid franska hofvet bevisar man regenten alla de ärebetygelser, som tillkomma konungen. Om jag för öfrigt skulle afdraga någonderas stöflar, ville jag tio gånger hellre bevisa den unge chevalieren denna tjenst, än hans far.»

»Ja visst; men jag talar ej här om personliga tycken. Likväl är er utsago af stor vigt, i hvad den rör bruket vid franska hofvet; och otvifvelaktigt kan prinsen, såsom alter ego, ha rättighet att fordra de stora kronvasallernas homagium, då i regentfullmakten alla trogna undersåtar