364
återkommo, belastade med de slagnas tillhörigheter; »ehuru res vestiariæ sjelfva tyckas vara temligen eftersökta för närvarande.»
Som detta skämt var af ett slag, hvilket baronen kunde fatta, hedrade han det med ett småleende, men återtog genast hvad han ansåg för en högst vigtig angelägenhet.
»Intendenten Macwheeble håller verkligen före, att denna hedrande tjenst till följd af sin natur behöfver fullgöras, si petatur tantum, det vill säga blott i så fall, att hans kunglig höghet skulle uppfordra de stora kronvasallerna att fullgöra deras länsförpligtelse; och han utvisade för mig i Dirletons Tvistemålslagfarenhet ett fall, Grippit contra Spicer, angående förverkandet af en egendom ob non solutum canonem, för underlåtenhet att erlägga en årlig feodalskatt af tre pepparkorn, hvilka voro värderade till sjuåttondedelar af ett skotskt öre, och hvarvid svarande parten blef frikänd. Men med er tillåtelse anser jag det säkrast, att jag bereder mig på att bevisa prinsen denna tjenst och sjelf erbjuder mig att fullgöra den; och jag skall låta intendenten följa med mig med en protest, som han uppsatt» (härvid framtog han ett papper), »af innehåll, att om hans kunglig höghet skulle begagna någon annans biträde vid afdragandet af sina caligæ — antingen de samma kunna kallas stöflar eller skor — än sagde barons af Bradwardine, som är närvarande, färdig och beredd att fullgöra detta, skall det på intet sätt inskränka eller förfördela sagde Cosmo Comyne Bradwardines rätt att framdeles förrätta denna tjenst; ej heller skall det gifva någon väpnare, kammartjenare eller page, hvars bistånd det kan behaga hans kunglig höghet att taga i anspråk, någon rätt eller befogenhet att söka afvinna sagde Cosmo Comyne Bradwardine friherrliga godset Bradwardine jemte underlydande, hvilket gods, såsom ofvan nämndt är, innehafves mot vilkor af ett tillbörligt fullgörande af föresagde tjenst.»
Fergus gaf denna anordning sitt fullkomliga bifall, och baronen tog med ett leende af sjelfbelåten vigtighet ett vänskapligt afsked af dem.
»Länge lefve vår gode vän, baronen», utropade höfdingen, så snart denne ej mer kunde höra honom; »ty ett
