34
den förstnämnda bestraffningen. Denna hemlighet blef dubbelt dyrbarare, då han vid tilltagande ålder kände de vaknande passionernas inflytelse. Qvinliga gestalter af utmärkt skönhet och behag började blanda sig med hans fantasis skapelser, och det dröjde ej länge, innan han började se sig omkring för att jemföra sin inbillnings foster med det verkliga lifvets qvinnor.
Listan på de skönheter, hvilka hvarje söndag utvecklade sin ståt vid sockenkyrkan i Waverley, var hvarken talrik eller utvald, och miss Cissley eller, som hon tyckte mer om att kallas, miss Cecilia Stubbs, dotter till squire Stubbs, var den vida drägligaste ibland dem. Jag vet ej, om det kom sig af en »ren tillfällighet», en fras, som i ett fruntimmers mun ej alltid utesluter en förutfattad afsigt, eller af likhet i smak, att miss Cecilia mer än en gång råkade Edward på hans älsklingsplatser i Waverleys djurgård. Han hade ännu ej fått mod att tilltala henne vid dessa tillfällen; men mötet var likväl ej utan sin verkan. En romantisk älskare är en besynnerlig afgudadyrkare, som ibland ej frågar efter, ur hvilket block han tillskapar sin afgudabild; och om blott naturen gifvit detta föremål en någorlunda dräglig andel af personliga behag, kan han lätt spela juveleraren och dervischen i den österländska sagan och ur sin egen fantasis fatabur rikligen utrusta henne med öfvermensklig skönhet och alla möjliga utmärkta själsförmögenheter. Men innan miss Cecilia Stubbs behag hade upphöjt henne till en verklig gudomlighet, eller åtminstone upplyft henne i jemnbredd med hennes heliga namne, fick miss Rachel Waverley en vink, som gaf henne anledning att söka förekomma den stundande apoteosen. Äfven de menlösaste och minst misstänksamma bland qvinnokönet hafva — Gud välsigne dem! — i dylika fall en instinktlikt skarp iakttagelseförmåga, hvilken ibland kommer dem att varseblifva tycken, som aldrig funnits till, men sällan förfelar att upptäcka dem, som verkligen ega grund. Miss Rachel vinnlade sig med mycken klokhet om, ej att bekämpa, utan att afböja den annalkande faran, och förestälde sin broder nödvändigheten af, att arftagaren till hans namn borde se någonting mer af verlden, än som var förenligt med hans ständiga vistelse på Waverley-Honour. Sir
