378
byterianske prestens bön, att, då han kommit bland oss för att söka en jordisk krona, hans bemödanden snart måtte belönas med en himmelsk. Jag skall gerna ge er mitt hedersord på att ej försöka fly utan er vetskap, då det egentligen var för att råka er, som jag kom till Skottland, och jag är glad öfver att ha träffat er äfven under dessa förhållanden. Men jag förmodar, att vi blott komma att vara tillsammans en kort tid, då jag gissar, att er chevalier — hvilket är ett namn, som vi båda kunna gifva honom — lär fortsätta sitt korståg söderut, med sina plaider och blåmössor?»
»Ej efter hvad jag hört; jag tror, vi komma att stanna någon tid i Edinburgh för att invänta förstärkningar.»
»Och belägra slottet?» sade Talbot med ett spefullt leende. »Nå, så framt inte min gamle befälhafvare, general Guest, förvandlats till oäkta metall, eller slottet sjunker i North-Loch, händelser, hvilka jag anser lika sannolika, tror jag, vi skola få temligen god tid att göra hvarandras bekantskap. Det anar mig, att denne ridderlige chevalier har för afsigt, alt jag skall bli er proselyt, och som jag önskar göra er till min, kan det ej gerna ges något bättre förslag. Men som jag förut i dag talade under inflytelsen af känslor, åt hvilka jag sällan öfverlemnar mig, hoppas jag ni ursäktar mig, om jag ej ånyo inlåter mig i någon tvist, förrän vi blifvit något närmare bekanta.»
