Den här sidan har korrekturlästs

36

Flandern. En dylik vink kunde ej strafflöst åsidosättas, och ehuru Richard Waverley bäfvade för att stöta sin stolte brors fördomar, ansåg han sig ej kunna undvika att för sin son emottaga den sålunda erbjudna fullmakten. Han räknade likväl mycket, och med skäl, på sir Everards ömhet för Edward, hvilken ömhet sannolikt ej skulle tillåta farbrodern att misstycka något, som brorsonen kunde göra till åtlydnad af sin fars befallning. Två bref förkunnade detta beslut för baroneten och dennes brorson. Brefvet till sonen meddelade blott sjelfva saken och omnämnde endast de nödiga anordningar, som borde vidtagas för hans inställelse vid regementet. I brefvet till sin broder var Richard omständligare. Han instämde på det mest smickrande sätt med honom rörande tillbörligheten af, att hans son finge se litet mera af verlden, och han tackade honom på det ödmjukaste för hans erbjudna understöd; men han var högst ledsen öfver, att det olyckligtvis numera ej stod i Edwards makt att alldeles följa den plan, som blifvit uppgjord för honom af hans bäste vän och välgörare. Äfven han hade med smärta tänkt på ynglingens overksamhet vid en ålder, då alla hans förfäder burit vapen, och sjelfva majestätet hade värdigats efterfråga, om ej unge Waverley vore i Flandern, då ju hans farfar vid den åldern redan blödt för sin konung i det stora inbördes kriget. Denna fråga hade åtföljts af anbud om en sqvadron. Hvad kunde han göra? Han hade ej tid att rådfråga sin broders önskan, äfven om han kunnat förmoda, att denne hyste några invändningar emot, att hans brorson beträdde sina förfäders ärofulla bana. Med ett ord, Edward vore nu — sedan mellangraderna af kornett och löjtnant med lätthet blifvit öfverhoppade — kapten vid — — dragonregementet, vid hvars högqvarter i D— i Skottland han inom en månad borde inställa sig.

Sir Everard Waverley emottog med blandade känslor demna underrättelse. Vid hannoveranska ättens uppstigande på tronen hade han dragit sig ifrån parlamentet, och hans uppförande det minnesvärda året 1715 hade ansetts ganska misstänkt. Rykten hade varit gängse om hemliga mönstringar af underhafvande i månskenet i Waverleys djurgård och om kistor med karbiner och pistoler, som blifvit uppköpta i Holland och adresserade