408
jag blygs, att ni sett den öfverväldiga mig till en sådan grad; men den måste ibland ta ut sin rätt, på det den vid andra tillfällen målte kunna bäras lugnare. Jag skulle önskat dölja den för er, emedan jag trodde, att den skulle smärta er, utan att ni kunde ge mig någon tröst. Men ni har öfverraskat mig — jag ser, att ni är förvånad — och jag hatar allt hemlighetskrämeri. — Läs detta bref.»
Brefvet var från öfverste Talbots syster och af följande innehåll:
»Bäste broder! Jag mottog genom Hodges ditt bref. Sir E. W. och mr R. äro ännu i frihet, men få ej lemna London. Jag önskar till Gud, att jag kunde gifva dig lika hugnande underrättelser om sakerna här hemma. Men nyheten om den olyckliga affären vid Preston kom öfver oss med det rysliga tillägget, att du var ibland de fallna. Du vet, i hvilket tillstånd Emilia befann sig, då din vänskap för sir E. föranledde dig att lemna henne. Hon var mycket uppskakad af den oroande underrättelsen från Skottland, att upproret utbrutit, men upprätthöll likväl sitt mod, såsom det anstod din hustru, sade hon, äfvensom för den blifvande, så länge förgäfves väntade arfvingens skull. Ack, min älskade broder, dessa förhoppningar äro nu förbi! Oaktadt all min vaksamma omsorg nådde detta olyckliga rykte henne utan förberedelse. Hon blef genast illamående, och det stackars barnet öfverlefde knapt sin födelse. Gifve Gud, detta vore allt! Men ehuru den vederläggning af det förskräckliga ryktet, som ditt eget bref innehöll, högligen upplifvat henne, smärtar det mig likväl att nödgas säga, att läkaren befarar allvarsamma och till och med farliga följder för hennes helsa, isynnerhet genom den ovisshet, hvari hon för någon tid nödvändigt måste förbli, och som ytterligare förökas af den föreställning, hon gjort sig om vildheten af dem, hvilkas fånge du är.
Försök derför, bäste broder, så snart du fått detta, att erhålla din frihet mot ditt hedersord, mot lösen, eller på hvilket annat möjligt sätt som helst. Jag öfverdrifver ej Emilias helsotillstånd; men jag får ej — vågar ej — fördölja sanningen. Jag förblifver, min bäste Philip, din städse tillgifna syster
Lucy Talbot.»
