Den här sidan har korrekturlästs

426

nedfäld, fängpannan och mynningen voro svarta af rök — allt antydde, att den nyss blifvit afskjuten.

»Tag detta», sade Fergus, i det han med all sin kraft slog gossen i hufvudet med den tunga pistolkolfven, »tag detta, derför att du handlat utan order och ljugit för att dölja det.» Callum mottog slaget utan att vika undan och föll utan tecken till lif. »Stilla, vid era lif», sade Fergus till återstoden af sin clan; »jag skjuter för pannan den förste, som vågar träda emellan mr Waverley och mig.» Alla stodo orörliga; endast Evan Dhu visade tecken till förtrytelse och oro. Callum låg på marken och blödde häftigt; men ingen vågade gå fram och bistå honom. Det såg ut, som om han fått sitt banesår.

»Och nu till er, mr Waverley; var god och rid en trettio alnar ut på fältet med mig.» Waverley villfor hans önskan, och då de kommit ett litet stycke från marschkolonnen, vände Fergus sig till honom och sade med ett i hög grad konstladt lugn: »jag kunde ej annat än förundra mig, sir, öfver den kinkiga smak, ni behagade yttra härom dagen; men, som ni ganska riktigt anmärkte, ej ens en engel kunde ha något behag för er, så framt hon ej medförde ett kejsardöme i hemgift. Jag har nu fått en förträfflig uttydning af denna dunkla text.»

»Jag kan ej ens gissa till er mening, öfverste Mac-Ivor, så framt ni ej har för afsigt att söka tvist med mig.»

»Er föregifna okunnighet skall ej gagna er, sir. Prinsen — prinsen sjelf har underrättat mig om era konstgrepp. Det kunde aldrig falla mig in, att er förbindelse med miss Bradwardine var anledningen, hvarför ni afbröt ert tillämnade giftermål med min syster. Jag förmodar, att underrättelsen om att baronen ändrat bestämmelserna rörande sitt gods var ett tillräckligt skäl för er att försmå er väns syster och beröfva honom hans älskarinna.»

»Sade prinsen, att jag var förlofvad med miss Bradwardine? — Omöjligt!»

»Han gjorde det, sir; drag derför värjan och försvara er, eller afstå från era anspråk på miss Bradwardine.»

»Detta är en ren galenskap», utropade Waverley, »eller något besynnerligt misstag!»