428
honom och hans ryttare. Oredan underblåstes i hemlighet af gamle Ballenkeiroch, som var öfvertygad om, att stunden för hans hämd nu vore kommen, då plötsligt ett rop höjde sig: »ur vägen! Gif rum! Place à Monseigneur! Place à Monseigneur!» Detta förkunnade prinsens annalkande; denne infann sig nu, åtföljd af en afdelning af Fits-James' dragoner, hvilka utgjorde hans lifvakt.
Hans ankomst åstadkom en viss ordning. Högländarne återtogo sina led, kavalleriet föll tillbaka och bildade sqvadron, och baronen och höfdingen tego.
Prinsen kallade dem och Waverley inför sig. Sedan han hört den ursprungliga anledningen till grälet, nämligen Callum Begs nedrighet, befalde han, att denne skulle tagas i förvar af generalprofossen för att genast afrättas, i fall han öfverlefde den bestraffning, som tilldelats honom af hans höfding. Fergus anhöll likväl i en ton, som på samma gång tycktes fordra en rättighet och begära en ynnest, att Callum skulle öfverlemnas åt hans förfogande, och lofvade, att hans bestraffning skulle blifva exemplarisk. Att vägra detta skulle ansetts som ett intrång i höfdingarnes patriarkaliska myndighet. hvarom de voro ytterst afundsjuka, och de voro ej personer att stöta sig med. Callum öfverlemnades derför åt sin egen stams rättvisa.
Prinsen bad derefter att få veta orsaken till den ytterligare tvisten emellan öfverste Mac-Ivor och mr Waverley. En stunds tystnad uppstod. Båda de tillfrågade funno baronens af Bradwardine närvaro — ty alla tre hade nu på chevalierens befallning kommit fram till honom — vara ett oöfverstigligt hinder för att ingå i ett ämne, hvarvid hans dotters namn oundvikligt måste nämnas. De fäste sina ögon på marken, och i deras anleten voro blygsel och förlägenhet blandade med harm. Prinsen, som blifvit uppfostrad bland de missnöjda och upproriska sinnena vid hofvet i S:t Germain, der alla möjliga slags stridigheter utgjorde det dagliga ämnet för den afsatte monarkens bekymmer, hade, såsom gamle kung Fredrik af Preussen skulle hafva uttryckt sig, genomgått sina läroår i konungayrket. Att befrämja eller återställa enighet bland hans anhängare var oundgängligt, och han tog följaktligen sina mått och steg derefter.
»Monsieur de Beaujeu!»
