FEMTIONIONDE KAPITLET.
En skärmytsling.
Vi behöfva väl ej erinra läsaren, att högländarne efter det krigsråd, som den 5 December hölls i Derby, öfvergåfvo sitt förtviflade försök att intränga vidare i England och till sin unge och djerfve anförares stora missbelåtenhet bestämdt beslöto att återvända norr ut. De började följaktligen sitt återtåg och omintetgjorde genom sin ytterst snabba marsch hertigens af Cumberland rörelser; denne förföljde dem nu med en stor kavalleristyrka.
Detta återtåg var en verklig afsägelse af deras högt flygande förhoppningar. Hos ingen hade de varit så lifliga, som hos Fergus Mac-Ivor, och ingen blef derför så djupt kränkt af denna planförändring. I krigsrådet kämpade han med yttersta häftighet för sin åsigt, och då den förkastades, göt han tårar af harm och smärta. Från detta ögonblick blef hela hans sätt till den grad förändradt, att man knapt skulle kunnat i honom igenkänna den högtflygande, lågande ande, för hvilken jorden blott en vecka förut syntes för trång. Återtåget hade fortgått några dagar, då Edward till sin förvåning tidigt på morgonen den 12 December i sitt qvarter, en liten by, som låg halfvägs emellan Shap och Penrith, fick ett besök af höfdingen.
Som Edward ej allt sedan deras tvist umgåtts med Fergus, väntade han ej utan en viss oro på en förklaring öfver anledningen till detta oförmodade besök och kunde ej afhålla sig ifrån att blifva öfverraskad och till och med
