Den här sidan har korrekturlästs

452

hade nyss återkommit från Skottland och berättade för Edward, hurusom hennes regemente på ett hår när skulle huggit kjortelfolket i stycken vid Falkirk, »om inte ett af dessa gemena moras, som jag tror de aldrig äro utan i Skottland, varit, och så kom vårt stackars lilla regemente, såsom min Nosebag säger, att lida något i denna otillfredsställande affär. Ni, sir, har visst tjent vid dragonerna?» Denna fråga kom så oförvarandes öfver Waverley, att han svarade ja.

»Åh, det visste jag genast; jag såg på er hållning, att ni är militär, och jag var säker på, att ni ej kunde vara någon bland fotkrabborna, såsom min Nosebag kallar dem. Vid hvilket regemente, om jag får fråga?» — Detta var just en behaglig fråga! Waverley slöt ganska riktigt till, att den goda frun kunde hela rangrullan utantill, hvarför han för att genom sanningens vidhållande undvika upptäckt svarade: »vid G—s dragoner, min fru; men jag har lemnat tjensten på någon tid.»

»Åh, G—s dragoner, de, som i slaget vid Preston vunno priset i kappränning, såsom min Nosebag säger. Förlåt, sir, var ni der?»

»Jag var nog olycklig, min fru, att vara vittne till denna träffning.»

»Och det var ett missöde, som jag tror få af G—s dragoner stannade att bevittna, sir — ha! ha! ha! jag ber om förlåtelse; men en soldathustru tycker om skämt.»

»Anfäkta dig!» tänkte Waverley. »Hvilken afgrundstur har skaffat mig denna frågvisa käring på halsen?»

Lyckligtvis höll den goda frun sig aldrig länge vid ett ämne. »Vi komma nu till Ferrybridge», sade hon, »der vi lemnat en afdelning af de våra att understödja rättstjenarne, konstaplarne och dylikt folk, som undersöka papper och arrestera rebeller och sådant der.» De hade knapt hunnit in på värdshuset, förrän hon drog Waverley fram till ett fönster, i det hon utropade: »der kommer korporal Bridoon vid vår stackars lilla sqvadron; han är i sällskap med konstapeln. Bridoon är ett af mina lam, såsom Nosebag kallar dem. Kom, mr — hm — ursäkta, hvad är ert namn, sir?»

»Butler, min fru», svarade Waverley, besluten att hellre begagna en af sina forna regementskamraters namn,