474
efter han hörde den gamla qvinnan närma sig dörren, sannolikt ej för att upplyfta klinkan utan för att tillskjuta en regel. För att förekomma detta lyfte Waverley sjelf upp klinkan.
Midt framför honom stod en gammal qvinna af ett eländigt utseende och som utropade: »hvem kommer in till folk på det här sättet, så här dags på qvällen?» På ena sidan syntes två bistra och halfsvultna vindhundar, hvilka dock vid hans inträde bortlade sin vildhet och tycktes igenkänna honom. På den andra sidan stod, till hälften bortskymd af dörren, bakom hvilken han blott med motvilja syntes söka dölja sig, en lång, mager gubbe, klädd i en trasig och urblekt uniform och försedd med ett tre veckors gammalt skägg; han hade en uppspänd pistol i högra handen och stod i begrepp att med den venstra draga en annan ur bältet.
Det var baronen af Bradwardine. — Det är obehöfligt att tillägga, att han bortkastade sitt vapen och med en hjertlig omfamning välkomnade Edward.
