SEXTIOFJERDE KAPITLET.
Förklaringar och öfverläggningar.
Baronens berättelse var kort, om man frånser de latinska, engelska och skotska ordspråk och citat, hvarmed hans lärdom utsmyckade den. Han utbredde sig vidlyftigt öfver sin smärta vid förlusten af Edward och Glennaquoich, omtalade, huru han deltagit i striderna vid Falkirk och Culloden samt berättade, huru han, sedan allt var förloradt i det sista slaget, hade återvändt hem i förhoppning att bland sina egna underhafvande och på sitt eget gods lättare än annorstädes finna skydd. En trupp soldater hade blifvit afsänd att ödelägga hans egendom; ty mildhet hörde ej till ordningen för dagen. Deras åtgöranden blefvo likväl hejdade genom en befallning från civildomstolen. Man fann, att egendomen ej kunde förverkas till kronan, till förfång för Malcolm Bradwardine af Inch-Grabbit, den manlige arftagaren, hvars anspråk ej kunde förfördelas genom baronens högförräderi, emedan han ej härledde sin rättighet ifrån honom, hvadan nämnde Malcolm, liksom andra fideikommissarier, fick tillträda sitt gods. Men den nye egendomsherren visade snart, att han ej, liksom flere andra under dylika omständigheter, ärnade lemna sin företrädare någon del af afkastningen, utan att det var hans afsigt att begagna sig af baronens missöde i dess fulla vidd. Detta var så mycket mera oädelt, som det var allmänt kändt, att baronen i följd af en romanesk idé att ej förfördela den unge mannens rätt såsom manlig arfving, hade
