Den här sidan har korrekturlästs
479

att de afskjutit sina bössor på den förryckte Sawney, såsom de kallade honom; och de gåfvo mig sex pence och två laxar, för att jag inte skulle tala om det. — Nej, nej, David är just inte alldeles lik annat folk, stackars gosse; men han är inte så tokig heller, som folk tar honom för. — Men hur kunna vi väl göra nog för hans nåd, då vi och de våra under två hundra år lefvat på hans familjs egendom; och då han höll min stackars Jakob vid skolan och akademien samt lät honom vistas på slottet, tills han gick till en bättre ort; och då han räddade mig från att bli förd till Perth som en trollpacka — Gud förlåte dem, som kunde vilja göra så illa åt en sådan enfaldig stackare som jag! — och då han, slutligen, har födt och klädt stackars David nästan hela hans lif?»

Waverley fann slutligen ett tillfälle att afbryta Janets berättelse genom att efterfråga miss Bradwardine.

»Hon mår, Gud ske lof, väl och är i säkerhet på Duchran», svarade baronen. »Lairden är på långt håll slägt med oss och något närmare med min kaplan, mr Rubrick, och fast han har whig-grundsatser, så är han derför inte nu för tiden glömsk af gammal vänskap. Intendenten söker göra hvad han kan för att rädda någonting undan skeppsbrottet åt stackars Rosa; men jag tviflar på, att jag någonsin får se henne mer; ty jag måste lägga mina ben till hvila i något fjerran land.»

»Åh nej, ers nåd», sade gamla Janet, »ni var ju lika illa ute år femton och fick ändå tillbaka det vackra baroniet och alltsammans. Se så, nu äro äggen färdiga, morkullan är stekt, och här är en tallrik och litet salt samt hela hvetebullan, som kom från intendentens; och det är brännvin i stenkruset, som Luckie Macleary skickade hit, så att ni komma att spisa som prinsar.»

»Jag önskar åtminstone, att en viss prins af våra bekanta inte måtte ha det sämre», sade baronen till Waverley, som instämde i hans hjertliga förhoppningar om den olycklige chevalierens säkerhet.

De började derefter tala om sina framtida utsigter. Baronens plan var mycket enkel och bestod i att fly till Frankrike, der han genom sina gamla vänners inflytande hoppades få någon militärisk befattning, hvartill han ännu ansåg sig skicklig. Han uppmanade Waverley att göra