490
glädje uppoffra för att tjena henne. Ett ögonblicks eftertanke öfvertygade honom likväl, att det vore både lämpligare och angenämare att lefva för hennes skull, samt att, då han egde en oberoende förmögenhet, hon kunde dela den med honom, antingen i främmande land eller i hans eget. Nöjet att blifva beslägtad med en så ansedd man som baronen, och hvilken var så högt värderad af hans onkel, var äfven ett ej oväsentligt skäl för partiet, i fall något skulle felats i att göra det önskvärdt. Baronens besynnerligheter, hvilka under hans medgångs dagar synts i hög grad löjliga, tycktes nu under hans lyckas solnedgång hafva sammansmält med de ädlare dragen af hans karaktär, så att de blott gåfvo honom en viss egenhet, utan att väcka åtlöje. Med sinnet upptaget af dylika sällhetsplaner, uppsökte Edward mr Duncan Macwheebles boning, Lilla Veolan.
