Under dylika samtal och några mellankommande affärsangelägenheter förflöt tiden till middagen. Macwheeble lofvade emellertid att utfinna något sätt att, utan att väcka misstankar eller löpa fåra att upptäckas, införa Edward på Duchran, der Rosa för närvarande vistades; detta tycktes dock ingalunda vara en lätt sak, då lairden var en mycket ifrig vän af styrelsen. Hönsgården hade under tiden blifvit tagen i anspråk, och hönssoppa med lök samt kalffrikassé rykte snart i intendentens lilla sal. Värden hade just satt korkskrufven i en butelj klaret, som sannolikt förskref sig från Tully-Veolans källare, då åsynen af den hvita klipparen, som i fullt traf passerade förbi fönstret, föranledde honom att med tillbörlig försigtighet sätta buteljen åsido för ögonblicket. Jack Scriever inkom nu med ett paket till mr Stanley; det bar öfverste Talbots sigill, och Edwards fingrar darrade, då han bröt det. Tvenne vederbörligen hopvikta, undertecknade och förseglade dokument föllo ur kuvertet och blefvo hastigt upptagna af intendenten, som hade en naturlig vördnad för allt, som liknade en offentlig handling, och då han kastade en förstulen blick på deras utanskrifter, helsades
