500
nedgången, innan jag hinner tillbaka från kaptenen, och sedan det blifvit mörkt, har dalen ett dåligt namn om sig, och det är inte heller alldeles helt med gamla Janet Gellatley. Lairden vill inte sätta tro till sådant, utan har alltid varit djerf och oförvägen och hvarken fruktat menniskor eller djefvulen, och derför har det också gått som det gått. Men det vet jag, att sir Georg Mackenzie säger, att ingen prest kan tvifla på, att det fins hexor, då bibeln säger, att man ej skall låta dem lefva; och ingen jurist i Skottland kan heller tvifla derpå, då hexeri enligt vår lag bestraffas med döden — så att det fins både lag och evangelium derpå. Och om ers nåd inte vill tro tredje Mosebok, kan ni väl tro lagboken — men ni må göra, hur ni vill; det angår inte Duncan Macwheeble. Jag skall likväl skicka och bjuda gamla Janet hit i afton; det är bäst att inte stöta sig med dem, som ha ett sådant rykte om sig — och vi komma att behöfva David att vända stekspettet; ty jag skall låta Eppie slagta en fet gås åt deras nåder till aftonen.»
Då solen var nära nedgången, skyndade Waverley till kojan och han måste medge för sig sjelf, att vidskepelsen här valt en ej opassande plats för att der grunda sina inbillade fasor. Stället motsvarade fullkomligt Spencers beskrifning:
»Uti en djup, en dyster dal hon såg
En liten hydda, blott med vass betäckt
Och bygd af lera, invid bäckens våg.
En hexa bodde der i usel drägt
Och, långt aflägsnad ifrån menskors slägt,
Frivilligt, obekymrad, nöd hon led;
Der, för hvart dödligt öga dold, hon käckt
Dref sina djefvulskonster uti fred
Och sände ofärd ut, så grym och vred.»
Med dessa verser i sitt minne inträdde han i kojan. Den stackars gamla Janet, krökt af ålder och med ögonen rinnande af torfrök, stapplade, mumlande för sig sjelf, med en sopqvast omkring i stugan, i det hon sökte snygga upp sin spisel och sitt golf till sina väntade gästers ankomst. Waverleys steg kommo henne att spritta till, se upp och börja darra, så uppskrämd var hon för sin husbondes säkerhet. Det var med möda, som Waverley kunde öfvertyga henne, att baronen nu var trygg för all per-
