nu, då jag är en laird utan egendom, med en dotter utan hemgift, kan ingen klandra mig, om jag afstår derifrån.»
»Nå, himmeln vare prisad», tänkte Edward, »att onkel Everard inte hör dessa betänkligheter! De tre upprätt gående hermelinerna och den klättrande björnen skulle eljest säkert kommit i lufven på hvarandra.» — Han försäkrade derpå med en ung älskares hela värme baronen, att han endast sökte sin sällhet i Rosas hjerta och hand samt att han ansåg sig lika lycklig genom hennes faders blotta bifall, som om denne gifvit sin dotter ett grefskap i hemgift.
De anlände nu till Lilla Veolan. Gåsen stod rykande på bordet, och intendenten svängde sin knif och gaffel. En glad helsning vexlades mellan honom och hans herre. Köket hade äfven sina gäster. Gamla Janet hade slagit sig ned i spiselvrån, David hade till sin odödliga heder vändt stekspettet, och sjelfva Ban och Buscar hade i frikostigheten af intendentens glädje blifvit alldeles fullproppade med mat och lågo nu snarkande på golfvet.
Påföljande dagen foro baronen och hans unge vän till Duchran, der den förre var väntad till följd af den framgång, som de regeringsvänliga skotska adelsmännens nästan enhälliga förbön för honom rönt. Denna förbön hade varit så allmän och så kraftig, att man nästan trodde, att hans egendom kunnat blifva räddad, om den ej råkat i hans ovärdige frändes rofgiriga händer; dennes rättighet, såsom härledande sig från baronens högförräderi, kunde nämligen ej rubbas genom en benådning af regeringen. Men den gamle mannen sade med sin vanliga sinnesstyrka, att han vore belåtnare med det bevis, han erhållit på sina grannars aktning, än han skulle varit öfver att blifva återinsatt in integrum, om detta befunnits görligt.
Vi skola ej försöka att skildra mötet mellan fadern och dottern, hvilka innerligt älskade hvarandra och varit åtskilda under så farliga omständigheter. Ännu mindre skola vi söka tyda Rosas djupa rodnad, då hon mottog Waverleys helsning, eller söka utforska, huruvida hon var nyfiken att få veta anledningen till hans resa till Skottland vid just denna tidpunkt. Vi skola ej en gång besvära läsaren med de tråkiga biomständigheterna vid ett frieri för sextio år sedan. Det är tillräckligt att säga,
