Den här sidan har korrekturlästs
517

såsom jag försökt göra, kunde öfvertala den stackars Evan att mottaga sin benådning på de vilkor, de erbjudit, så att han kunde bli för er, hvad han varit för mig, den bäste — den tappraste — den tillgifnaste —»

De tårar, som hans eget öde ej kunde afpressa honom, föllo ymnigt vid tanken på hans fosterbroders.

»Men», sade han, i det han aftorkade dem, »detta kan ej ske. Ni kan ej bli Vich Ian Vohr för dem, och dessa tre magiska ord», sade han med ett svagt småleende, »äro den besvärjelseformel, som beherskar deras känslor och deras deltagande, och stackars Evan måste åtfölja sin fosterbroder i döden, såsom han gjort det genom hela lifvet.»

»Och jag vet förvisst», sade Maccombich, som reste sig från golfvet, der han, för att ej störa deras samtal, legat så stilla, att Edward ej i följd af den i rummet herskande skymningen varseblifvit hans närvaro — »jag vet förvisst, att Evan hvarken önskar eller förtjenar ett bättre slut än att dö med sin höfding.»

»Och nu», sade Fergus, »medan vi tala om clanskap — hvad tänker ni om Bodach Glas förutsägelse?» Innan Edward hann svara, fortfor han: »jag såg honom igen nu i natt — han stod i den månskensstrimma, som ifrån det der höga, trånga fönstret föll på min bädd. Hvarför skulle jag frukta honom, tänkte jag — innan i morgon så här dags är jag lika okroppslig som han. ’Trolösa ande’, sade jag, ’är du kommen för att sluta din jordiska vandring och njuta af din triumf vid din fiendes sista ättlings fall?’ — Spöket tycktes nicka och småle, då det försvann ur min åsyn. Hvad tror ni derom? — Jag gjorde min biktfar samma fråga, och han, som är en from och förståndig man, erkände, att kyrkan ej förnekar möjligheten af sådana uppenbarelser, men bad mig ej fästa mina tankar dervid, emedan inbillningen ofta spelar oss besynnerliga spratt. Hvad tror ni härom?»

»Ungefär det samma som er biktfar», sade Waverley, som i ett sådant ögonblick gerna ville undvika en tvist om ett dylikt ämne. Ett slag på dörren tillkännagaf nu denne fromme mans ankomst, och Edward aflägsnade sig, medan presten meddelade de båda fångarne religionens sista tröst enligt den romerska kyrkans föreskrifter.