Den här sidan har korrekturlästs

518

Efter ungefär en timme blef Waverley åter insläpt, och strax derpå inkommo en afdelning soldater jemte en smed, hvilken sistnämnde afslog fjettrarna från fångarnes ben.

»Ni ser den kompliment, de gifva vår högländska styrka och tapperhet — vi ha legat här fastkedjade som vilda djur, tills våra ben blifvit alldeles förlamade, och då de befria oss, skicka de sex soldater med laddade gevär för att hindra oss från att taga slottet med storm.»

Edward erfor sedermera, att dessa stränga försigtighetsmått blifvit vidtagna till följd af ett förtvifladt försök af fångarne att rymma, hvari de så när hade lyckats.

Kort efteråt hördes trumman kalla garnisonen till vapen. »Detta är den sista appell, som jag skall höra och åtlyda», sade Fergus. »Och nu, bäste Edward, låt oss, innan vi skiljas, tala om Flora — ett ämne, som väcker de ömmaste känslor. hvilka ännu röra sig inom mig.»

»Vi skiljas ej här!» sade Waverley.»

»Jo, det göra vi; ni får ej gå längre. Ej derför att jag fruktar, hvad som skall följa för mig sjelf», sade han stolt. »Naturen har sina marter, liksom konsten; och huru lycklig skulle vi ej skatta den menniska, som inom en kort halftimme undslipper en dödlig och smärtsam sjukdoms qval? Och de må draga ut med denna sak, huru de vilja, kan den ej räcka längre. Men hvad som en döende kan uthärda med ståndaktighet, det kan döda en lefvande vän att se uppå. — Denna lag för högförräderi», fortfor han med förvånande fasthet och lugn, »är en af de välsignelser, hvarmed ert fria land begåfvat vårt stackars gamla Skottland — efter hvad jag hört, är det sistnämndas egen lagstiftning mycket mildare. Men jag gissar, att en dag, förr eller senare — då det ej längre finnes några högländare att lyckliggöra med denna lags milda skonsamhet — engelsmännen skola utplåna den ur sina häfder, såsom den der ställer dem i bredd med en nation af kannibaler. Och det gyckelspelet sen att utsätta det liflösa hufvudet — de ha säkert inte en gång nog qvickhet att pryda mitt med en grefvekrona af papp; det kunde varit någon satir deri, Edward. Jag hoppas, att de åtminstone vilja uppsätta det på den skotska