522
leken och tillgifvenheten hos alla religionssekter fira den aflidnes minne?»
Påföljande morgon innan dagningen tog han afsked af Carlisle, med ett löfte till sig sjelf att aldrig mer inträda inom dess murar. Han vågade knapt blicka upp på de götiska tinnarna af den befästa port, hvarigenom han färdades; ty staden är omgifven af en gammal mur. »De äro inte der», sade Alick Polwarth, som gissade orsaken, hvarför Waverley kastade så tveksamma blickar omkring sig; med den lägre klassens lystenhet efter det rysliga hade Alick reda på hvarenda biomständighet af afrättningen. »Hufvudena sitta öfver den så kallade skotska porten. Det var stor synd med Evan Dhu, som var en välmenande och godhjertad karl för att vara en högländare; och lairden af Glennaquoich var nog också rätt hygglig, då han inte var vid sitt hetsiga lynne.»
