Den här sidan har korrekturlästs

526

ana de saker, hvilka vi ej utan att missbruka ditt tålamod kunde omständligt anföra.

Sålunda, långt ifrån att vilja försöka skildra de åtgärder, som vidtogos af herrar Clippurse & Hookem eller dem af deras värde embetsbröder, hvilka hade sig uppdraget att utverka Edward Waverleys och hans tillkommande svärfaders benådning, kunna vi icke ens inlåta oss på mera lockande ämnen. De skrifvelser, till exempel, som vid detta tillfälle vexlades mellan sir Everard och baronen, ehuru i sitt slag mästerstycken af vältalighet, måste öfverlemnas åt en skonslös glömska. Ej heller kan jag utförligt omtala, huru den värda tant Rachel, ej utan en grannlaga och öm hänsyftning på de omständigheter, som förflyttat Rosas mors diamanter i Donald Bean Leans händer, skänkte henne ett juvelgarnityr, som en hertiginna skulle kunnat afundas. Dessutom torde läsaren behaga föreställa sig, att Job Houghton och hans hustru blefvo anständigt försörjda, ehuru det var omöjligt att öfvertyga dem om, att deras son icke fallit stridande vid unge herrns sida, så att Alick, hvilken, som en älskare af sanningen, gjorde många fruktlösa försök att förklara verkliga förhållandet för dem, slutligen blef tillsagd att ej yttra något vidare i detta ämne. Han höll sig likväl skadeslös genom den flödande vältalighet, hvarmed han inför den häpna betjeningen utbredde sig öfver förtviflade slagtningar, gräsliga afrättningar och blodscener.

Men ehuru dessa vigtiga saker kunna omtalas i största korthet, liksom ett tidningsreferat af en arfstvist, så gjorde likväl, oaktadt Waverley så mycket som möjligt sökte påskynda saken, rättegångens långsamhet i förening med det dröjsmål, som den tidens sätt att resa förorsakade, att det drog om mer än två månader, innan Waverley, efter att hafva rest till Skottland, ännu en gång afsteg vid lairdens af Duchran hus för att framträda till altaret med sin trolofvade brud.

Bröllopet utsattes till sjette dagen efter hans ankomst. Baronen af Bradwardine, för hvilken bröllop, barndop och begrafningar voro stora och vigtiga högtidligheter, kände sig litet stött öfver att man, inberäknadt familjen på Duchran och de närmaste grannarne, som kunde göra anspråk på att vara närvarande vid ett sådant tillfälle, ej