534
i enlighet med författningarna vederbörligen bevittnade köpebref, hvarigenom sagde Malcolm Bradwardine af Inch-Grabbit emot en till honom erlagd summa af reda penningar afhändt sig och öfverlåtit eganderätten till baroniet Bradwardine och Tully-Veolan jemte dess herrgårdsbyggnad och öfriga tillhörigheter —»
»Nej, för Guds skull, till saken, sir; jag kan allt det der utantill», sade öfversten.
»Till Cosmo Comyne Bradwardine, esq.», fortfor intendenten, »till hans arfvingar eller rättsinnehafvare, och det öppet och oåterkalleligt, att innehafvas antingen a me vel de me —»
»Var god och läs kort, sir.»
»På heder och samvete, öfverste, läser jag inte så kort, som är förenligt med stilen. — Likväl alltid med vilkor och förbehåll —»
»Mr Macwheeble, detta skulle räcka en rysk vinter igenom — tillåt mig. I korthet, mr Bradwardine, ert familjegods är ännu en gång ert eget och står till ert oinskränkta förfogande samt är endast intecknadt med den summa, som blifvit förskjuten för att återköpa det, hvilken summa, efter hvad jag hört, ej på långt när motsvarar dess värde.»
»Ett lappri — ett lappri, med deras nåders förlof», skrek intendenten, i det han gnuggade händerna; »se bara efter i ränteboken!»
»Denna summa har för det första blifvit förskjuten af mr Edward Waverley, hufvudsakligen af priset för hans faders egendom, hvilken jag köpt af honom, och för det andra blifvit tillförsäkrad hans hustru, er dotter, samt hennes barn i detta äktenskap.»
»Det är en fullgiltig öfverlåtelse som lifränta», skrek intendenten, »på Rosa Comyne Bradwardine, alias Waverley, att sedermera öfvergå på barnen af samma äktenskap; och jag har gjort upp ett litet äktenskapsförord intuitu matrimonii, så att beloppet inte framdeles kan underkastas någon förändring, som om det varit blott en gåfva inter virum et uxorem.»
Det är svårt att säga, antingen den värde baronen blef mest förtjust öfver att hafva återfått sitt stamgods eller öfver den grannlagenhet, som lemnade honom oför-
