82
wardine och under detta tak, hvilket är quasi mitt, då det medelst tyst förmånsrätt innehafves af en förpaktare, är jag för er in loco parentis och förbunden att tillse, att ingen skada vederfares er — och hvad er, mr Falconer af Balmawhapple, beträffar, varnar jag er att ej mer låta mig se några afsteg från belefvenhetens väg.»
»Och jag säger er, mr Cosmo Comine Bradwardine af Bradwardine och Tully-Veolan», genmälde jägaren med yttersta förakt, »att jag skall knäppa den som en orrtupp, hvilken vägrar att besvara min skål, och det antingen det är en stubbörad engelsk whig, eller en, som öfverger sina egna vänner för att ställa sig in hos de hannoveranska råttorna.»
I ögonblicket drogos båda värjorna och några ursinniga stötar vexlades. Balmawhapple var ung, rask och vig, men baronen, som var ofantligt mera herre öfver sitt vapen, skulle, liksom sir Toby Belch, hafva kittlat sin motståndare på annat vis, än han nu gjorde, om han ej stått under »ursa majors» inflytande.
Edward rusade fram för att åtskilja de stridande, men blef hindrad derifrån af lairdens af Killancureit utsträckta lekamen, på hvilken han stupade omkull. Huru Killancureit råkat komma i denna liggande ställning i ett så vigtigt ögonblick har aldrig blifvit riktigt kändt. Somliga trodde, att han ärnade krypa under bordet; men han sjelf påstod, att han fallit omkull, då han, för att förekomma olycka, höll på att lyfta en stol för att slå Balmawhapple till golfvet. Vare härmed huru som helst, skulle blod säkert flutit, om ej hastigare hjelp än hans eller Waverleys mellankommit. Men den välkända klangen af svärd, som ej var något särdeles ovanligt i hennes hus, uppväckte Luckie Macleary, der hon helt lugnt satt på andra sidan om jordafbalkningen i sin koja, med ögonen fästa på en bok med titel »Ödets underbara skickelser», medan hennes tankar voro upptagna af att summera räkningen. Hon rusade dristigt in, i det hon gält ropade: »vilja deras nåder mörda hvarandra här och bringa en hederlig enkas hus i vanrykte, då de ha stora vida fältet att slås på?» en föreställning, som hon understödde genom att med mycken skicklighet kasta sin plaid öfver de stridandes vapen. Betjenterna störtade i det samma in, och som de
