86
känslor, rubbat det vanliga djerfva sjelfförtroendet i Balmawhapples ansigte. Den förre stack sin arm genom den senares, och under det han sålunda tycktes promenera med honom, ehuru han i sjelfva verket ledde honom, gick han emot Waverley och stannade midt i rummet, i det han med mycken högtidlighet höll följande tal: »kapten Waverley! Min unge och högaktade vän, mr Falconer af Balmawhapple, har utbedt sig af min ålder och erfarenhet, alldenstund jag är en person, ej helt och hållet oförfaren i duellens eller envigets lagar, att vara hans förespråkare vid att förklara er den ledsnad, hvarmed han erinrar sig vissa tilldragelser under vårt gårdagskalas, hvilka tilldragelser ej kunna annat än vara högligen misshagliga för er, som för tillfället tjenar under den nuvarande styrelsen. Han anhåller hos er, sir, att i glömska dränka minnet af dylika brott emot belefvenhetens lagar, såsom något, hvilket hans bättre förstånd ogillar, och att emottaga den hand, han räcker er i vänskap; och jag vågar försäkra er, att ingenting mindre än medvetandet af att vara dans son tort, som en tapper fransk riddare, monsieur Le Bretailleur, en gång yttrade till mig vid ett dylikt tillfälle, skulle kunnat aftvinga honom ett sådant medgifvande; ty både han och hela hans familj ha från urminnes tider varit, som Buchanan uttrycker sig, mavortia pectora, en tapper och krigisk stam.»
Edward emottog genast och med naturlig belefvenhet den hand Balmawhapple, eller snarare baronen i sin egenskap af medlare, räckte honom. Det var omöjligt för honom, sade han, att ihogkomma, hvad en adelsman önskade sig ej ha yttrat, och han tillskref gerna dagens slösande gästfrihet hvad som förefallit.
»Det är mycket bra sagdt», svarade baronen; »ty, om en man är ebrius eller drucken, en tilldragelse som både kan inträffa och inträffar i en hederlig karls lif, och om samma person i sitt nyktra tillstånd återtager de skymfliga tillmälen, han yttrat under ruset, så mäste det ostridigt anses som vinum locutum est, och orden upphöra att vara hans egna. Likväl skulle jag ej anse denna ursäkt tillfyllestgörande i fråga om en, som vore ebriosus, eller en drinkare; ty om en sådan person behagar tillbringa större delen af sin tid i ett berusningstillstånd, har han ingen
