Dessa barfotade pojkar voro bestämda att slå i buskarna, hvilket de verkstälde med så mycken framgång, att efter en half timmes letande ett rådjur uppdrefs, jagades och sköts. Baronen följde efter på sin hvita häst, lik forntidens grefve Percy, och flådde samt uppskar storsint med sin egen friherrliga jagtknif det fälda djuret — hvilket, såsom han i förbigående anmärkte, af de franska jägarne kallades faire la curée. Efter denna ceremoni hemförde han sin gäst på en behaglig omväg, som erbjöd en vidsträckt utsigt öfver en mängd byar och herregårdar, om hvilka alla mr Bradwardine hade att anföra någon historisk eller genealogisk anekdot, som visserligen berättades på ett genom fördom och pedanteri temligen besynnerligt språk, men hvilket likväl ofta var beaktansvärdt för det goda förstånd och de hedrande tänkesätt, hans berättelser ådagalade, och nästan alltid underhållande, ja värdefullt, genom de upplysningar man derigenom erhöll.
Sanningen att säga, tycktes äfven ridten angenäm för båda herrarne, ty de funno nöje i hvarandras samtal, ehuru deras karakter och tänkesätt i många afseenden voro fullkomliga motsatser. Som vi redan nämnt för läsaren, egde Edward varma känslor, var besynnerlig och
