Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/22

Den här sidan har korrekturlästs
16

Den är vårt skydd i mulna faror,
Vår tröst i hvarje bleklagd sorg,
Vårt värn mot öfvermaktens skaror
Och starkare än Sveaborg.

Kom, armod! Kommen, österns slafvar!
Kom, tvedrägt, kasta ut din brand! —
At eder alla gräfvas grafvar
Af friheten på Svithjods strand.