Den här sidan har korrekturlästs
Ty det är vi, vi, dina söner,
Som dig ej känna mer igen;
Det är den tack, som nu du röner
Af dem du födt till svenske män.
O, må vi blygas för oss sjelfva,
Att vi så nesligt dig förrådt,
Och hela skulden på oss hvälfva
För all den smälek, som dig nått!
