Den här sidan har korrekturlästs
Nog ville mången se yxan gå,
En blott var, som driste på
Att hålla i skaftet; och en blott tordes
Mot utländskt följe taga till ordes
För eget land.
Det Thomas var och Engelbrekt,
Båda uti anden slägt;
Den ene sade, den andre gjorde,
Hvad alltid sägas och göras borde
För eget land.
Och enkelt var hvad han sade väl:
“Hellre fri än annans träl“;
Men slika visor de äro ej långa,
De höras nog utan orden många
I eget land.
Hans starka stämma vardt vida spord;
Frihet — trohet — fosterjord —