Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/63

Den här sidan har korrekturlästs
57

“Det var i fönstersmygen“

        Det var i fönstersmygen
                Vid månadsrosen
Vi stodo bäfvande och allt omkring oss glömde.
        Jag mins ej hvad jag sade,
                Ej hvad jag gjorde.
Då var mig som om ljuflig dröm jag drömde.

        Jag mins blott, hur jag, plötsligt
                Ur drömmen vaknad,
Höll dig, min ros, i mina armar sluten.
        Ett enda ord du sade;
                Det ordet gjorde
Till evig verklighet min dröm uti minuten.