Den här sidan har inte korrekturlästs
83
Att du, Sulitelma, så underlig Hof upp ditt öga och log emot mig, Du vänaste mö Med barm utaf snö! Då svor jag hos dig att lefVa och dö.
Jag kyste din hjessa, jag smekte din fot: Fast' rodnande soldrott gnistrade hot, Jag vingarne slog Omkring dig och log, När Allfaders bud honom nedåt drog.
Så gick det en tid; då kom bud från min far: "Ung Ilvind skall fara, får ej bli qvar!" — Då vardt jag så vred, Vrok brakande ned Hvad han hade skonat på fjell och på hed.
Digitized by LjOOQle
