Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/91

Den här sidan har inte korrekturlästs

85

Der dvaldes jag qvar under lek ett år, Och tiden den gick som då lycka rå'r, Till dess att min håg Åt mitt hemland låg, Och längtan mig dref öfver skog och våg.

Jag kom till mitt land och jag välkommen var, Ty vårliga skänker jag med mig bar; Och skogarnes sus Och bäckarnes brus Steg jublande mot mig ur glittrande grus.

Sist kom jag hit hem en midsommarnatt, Då solen alltjemt på himmelen satt Och glömde gå ned Och sin strålglans spred På skyar och sjöar och berg och hed.

Digitized by LjOOQle