Sida:Whitlock, skolans ställning-23.jpg

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

DE PROTESTANTISKA LÄNDERNA. 23

antal med antalet lektionstimmar i andra ämnen t. ex. i naturkunnighet, så visar det sig, att den gosse, som slutar skolan efter genomgående af sjätte klassen, har erhållit 369 timmars undervisning i naturkunnighet d. v. s. fyra gånger mer kristendomskunskap än naturkunskap. I historia eller geografi har han fått ännu mindre undervisning — 328 timmar i hvardera ämnet mot 1476 kristendomstimmar.

Detta kan tyckas vara mycken tid egnad åt kristendomsundervisningen äfven för de föräldrar, hvilka i allo hylla statskyrkans läror och önska en strängt konfessionell kristendomsundervisning för sina barn. Men huru skola föräldrar, hvilkas tro i större eller mindre mån afviker från Sveriges statskyrkas bekännelse, undgå att genom denna grundliga undervisning få statskyrkans läror inpräntade hos barnen, då evangelisk-luthersk kristendomskunskap är tvångsämne i våra offentliga skolor, såväl i folkskolorna som i de allmänna lärovärken? Därom lämnar vår dissenterlag af 31 oktober 1873 upplysning: I dess § 7 heter det:

“I afseende å folkundervisningen skola främmande trosbekännare och deras barn vara underkastade därom gällande stadgar och anses tillhöra det skoldistrikt, inom hvilket de äro boende. Barn, som icke skall uppfostras i evangeliskt lutherska läran, må på framställning af vederbörande målsman fritagas från undervisning däri såväl i folkskola som vid elementarlärovärk; dock åligger, vid den förra skolstyrelsen och vid det senare rektor tillse, att sådant barn genom målsmans försorg erhåller tillbörlig religionsundervisning. Försummar målsman, oaktat af skolstyrelse eller rektor erhållen påminnelse, sin skyldighet härutinnan, skall barnet deltaga i den religionsundervisning, som i folkskola eller vid elementarlärovärk meddelas.“

Således kunna barn till främmande trosbekännare på målsmans begäran befrias från religionsundervisningen i de offentliga skolorna. Men inga andra än kristna eller mosaiska trossamfunds medlemmar äga denna valfrihet. Om blott en af föräldrarna tillhör svenska kyrkan, måste de före vigseln slutit skriftligt af tal om barnens uppfostran i främmande lära för att kunna bestämma öfver barnets religionsundervisning, såvida det besöker de offentliga skolorna. Men som bekant utträda dissenters i ringa