Den här sidan har korrekturlästs
Nu kom det en slöja kring vatten och land,
Ett flor hvilket sväfvande hänger,
Det bildar en ram kring den sluttande strand
Och Nacka från världen det stänger.
I tystnaden hörs som ett rop hvarje röst,
En fråga sig formar i sångarens bröst:
Tycks lifvet ej stå
Beslöjadt också?
Emellan två sjöar som näs det sig sträcker
Och dimma de drömmande stränderna täcker.
