Den här sidan har korrekturlästs
När tung förstelning lagt sig öfver
Hvar äng och hage, hvarje mo,
Dess välde dock ej kornet söfver,
Som strötts i jordens famn att gro,
Och vintern säger: tvifla!
Men kornet säger: tro!
När åt den stilla kyrkogården
Ett saknadt stoft vi tyst förtro,
Förtröstans ängel håller vården
Ännu kring griftens skumma bo,
Och grafven säger: tvifla!
Men ängeln säger: tro!
