Den här sidan har korrekturlästs
I obeslöjad fägring vid fackelblossens sken
En bild ur myrtenlunden gick oskuldsfull och ren,
Från forna år han kände de ädla anletsdrag,
Två fromma ögon lyste med himmelskt välbehag.
Det andra halfva guldband mot hans hon stilla slöt,
Med ens en enad kedja till ett dem sammangöt.
Då ljöd en röst: »Er himlen i älskadt tvång förent,
Er pröfvotid är lyktad, er intet är förment.»
