Den här sidan har korrekturlästs
Som blomman spirar blyg i lund,
Så spirar sång en lycklig stund
Ur verklighetens egen grund,
Fast, om du litet närmre skådar,
Den har i andevärlden trådar.
Som blomman kräfver dikten ljus,
Hon trår till sol ur mull och grus,
Till sol från himlens fadershus.
Hon lider men, hon tager skada,
Om ej hon får i sol sig bada.
