Den här sidan har korrekturlästs
Uppstånden.
Den dag var lång, den dag var grå,
Då dig farväl jag sade
För alltid, som jag trodde då,
Och dig i grafven lade,
Min ungdoms sång, min forna dikt.
Och gick till hårda striders plikt
Från känslobrus, från hjärtebikt,
Från drömmar rosenröda,
Och sade: sof, du döda!
