Sida:Wirsen,Visorromanserochballader071.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
63

Med blick som morgonstjärnan klar
Du fällde ned din slöja
Och sade: »Nu jag stannar kvar,
Vill än hos gubben dröja«.
Du var ju död, min hjärtanskär,
Hur kan du åter vara här?
»Ja, död jag var, men nu jag är,
Till tröst i all din möda,
Uppstånden från de döda«.