Den här sidan har korrekturlästs
Moirer.
Ibland under natten en mumlande sång
Jag hör ur den gråa antiken,
Jag lyss till de åldriga moirernas gång,
Som stiga ur skuggornas riken,
De sjunga, som fordom, om Labdakos' ätt
Om straffet, som följer den trampade rätt.
Då ser jag Atrider,
Napoleonider,
Jag ser, huru Ate förgörarn förgör,
Hur Dike skall drabba enhvar, som förför.
Så klingar den åldriga visa,
Som människan bäfvande hör.
Så nära de komma med skräck och med ve,
Att, lyst som af blixtar, jag häpen
Svartmantlade väsen tycker mig se,
