Den här sidan har korrekturlästs
Då slet jag snabbt från fingret af
Den ring, som Ulf mig skänkte:
Den band min tanke vid hans graf,
Den till hans stoft mig sänkte.
Min vilja nu jag offrar Gud,
Mig Kristus tar till fattig brud.
Att ej i minnen slafva,
Jag vill min sorg begrafva.
Om väcka upp mig stode till
Den make jag begråter,
En örtug ej jag gifva vill
Att Ulf i lif få åter.
Den jordefröjd är blekt och död,
Som förr min kind gjort rosenröd.
I paradis vi båda
Få Herrens klarhet skåda.»
