Den här sidan har korrekturlästs
En aning mig rör, en maning jag hör:
Här, full af Guds rikes klenoder,
En boning skall stå
Hvitskimrig och blå,
Dit många förkrossade sinnen få gå:
Jag blifver dess hägnande moder.
Det ljuder en röst, som bjuder mitt bröst:
'Den helige Faderns insegel
Du hemte i Rom!’
O stämma så from,
Jag följer ditt bud som en änglarnes dom,
Och stadgas skall Vadstena regel.
Mot vester, där röd sig fäster i glöd
En strimma af döende dagen, .
Skall koret bli gjordt,
En vinkande ort,
Den himmelska hvilans inbjudande port,
Omsusad af böljegångsslagen.«
