Den här sidan har korrekturlästs
De vigda fanor svalla
För blomstermättad flägt,
En fru går främst af alla
I nordisk enkedrägt.
Hon ser ej facklors skimmer,
Försänkt i inre syn,
Hon djupt en röst förnimmer,
Som hviskar ned ur skyn:
»Han dog från synd, som dårar,
Vid bikt och sakrament.
En moders många tårar
Hans själ till nytta ländt.»
Neapels drottning dignar
Vid svenske riddarns graf.
Birgitta Gud välsignar:
»Du tog, liksom Du gaf.»
