Den här sidan har korrekturlästs
När denna ros i Lund en dag
Fick Eriks hjälmhatt sira,
Man med tornej och riddarslag
Dess fägring gick att fira.
Men hård var kungen, lyckan svek,
Allt mer och mer blef rosen blek,
Ty lifvets glädje flög sin kos
Ifrån Lancasters röda ros.
Den rosen då mot olycksregn,
Mot åsk- och hagelskuren
Fick i Birgittas kyrka hägn
Och lugn bak klostermuren.
Från kung och make, vild och vred,
Åt nunnecellens djupa fred
Hon fann det ljuft att anförtros,
Lancasters bleka röda ros.
