Den här sidan har korrekturlästs
Förlåten, att så groft jag talar!
Ren månget år förrunnit har,
Sen jag beträdde riddarsalar
Och gäst i frugustufva var,
För mig ha natt och dag förflutit
Vid svärd, som stack, och bläck, som rann.
Jag undrar dock hvad jag förbrutit,
Att så man mig belagt med bann,
Det är väl därför, att för Sverige
Jag stridt så månget blodigt slag.
Farväl, fru Metta! Gud oss värje!
Er goda nätter önskar jag.»
